KAPITEL 9 · TOLV ÅR OCH ETT NYTT LAND
Augusti 1980.
Jag var tolv år när jag kom till Sverige.
Malmö flygplats.
Det är en konkret punkt i tiden, men för mig blev den också en gräns mellan två liv.
Bakom mig fanns Chile.
Framför mig fanns ett land jag ännu inte visste hur man levde i.
Första steget
När man kommer till ett nytt land som barn har man inget språk för alla skillnader.
Man bara märker dem.
Ljudet.
Luften.
Människorna.
Hur de rör sig.
Vad de tycker är normalt.
Kristianstad
Vägen fortsatte till Kristianstad.
En plats kan vara okänd ena dagen och sedan bli scenen för resten av ens ungdom.
Det är märkligt hur fort geografi kan bli personlig.
Åhus
Senare blev Åhus en annan del av kartan.
Med tiden slutade ortsnamnen att vara platser jag kommit till.
De blev platser jag hade levt på.
Det är så tillhörighet ibland växer: nästan omärkligt.
Tolvåringen och mannen
När jag tänker på den tolvårige pojken i dag känner jag både närhet och avstånd.
Han visste inte vad som väntade.
Det gör jag.
Jag skulle vilja säga till honom att det nya landet inte kommer sudda ut det gamla.
Han kommer bära båda.
© 2026 Mauritz Stenson