← Om boken

Mauritz Stenson · Slutmanus

Här och nu

Osynliga ärr. Ett öppet hjärta. Ett liv.

KAPITEL 17 · ATT ARBETA MED MÄNNISKOR

Jag har haft arbeten där själva arbetsuppgiften egentligen varit människor.

Inte på det sättet att människor är problem som ska lösas.

Tvärtom.

De är människor som behöver bli bemötta.

Det låter självklart tills man ser hur lätt system, regler och stress kan få oss att glömma det.

Titeln är inte människan

Jag har haft olika roller och ansvar genom livet.

Men en titel gör ingen automatiskt klokare eller mer värd än den som står framför en.

När man arbetar med människor måste man kunna skilja mellan sin funktion och sitt ego.

Annars blir makt snabbt något fult.

Konflikt

Konflikter skrämmer mig inte särskilt mycket.

Det betyder inte att jag söker dem.

Jag har lärt mig att en konflikt ofta växer när ingen längre känner sig hörd. Då höjer människor rösten eftersom de tror att volym kan ersätta förståelse.

Ibland måste någon börja med att lyssna.

Gränser

Empati utan gränser hjälper ingen.

Jag kan förstå varför någon beter sig illa och ändå säga stopp.

Jag kan respektera en människa och samtidigt kräva ansvar.

Det ena gör inte det andra mindre sant.

Det jag tog med mig

Från arbetet med människor tog jag med mig många berättelser som inte är mina att berätta.

Men jag tog också med mig en övertygelse:

ingen människa bör reduceras till den sämsta dagen i sitt liv.

Det gäller dem jag mött.

Och det gäller mig.