← Om boken

Mauritz Stenson · Slutmanus

Här och nu

Osynliga ärr. Ett öppet hjärta. Ett liv.

KAPITEL 42 · INGEN ÄGER SANNINGEN ENSAM

Jag har starka åsikter.

Det tänker jag inte be om ursäkt för.

Men stark övertygelse får aldrig bli samma sak som att tro att man ensam äger sanningen.

Världen är större än min synvinkel.

Lyssna på motståndaren

Det är lätt att lyssna på människor som redan håller med.

Det svåra börjar när någon säger motsatsen.

Där prövas både argumentet och respekten.

Jag kan avvisa en idé utan att avhumanisera människan som uttrycker den.

Påhittade argument

Det jag har svårt för är fabricerade påståenden.

Om ett argument behöver en lögn för att överleva är det inget argument jag tänker respektera.

Man får gärna utmana mig.

Men kom med något verkligt.

Vi och dom

Jag reagerar starkt på språk som gör människor till fiender bara för att de tillhör olika grupper.

Vi och dom är effektivt.

Det är också farligt.

När vi slutar se individer blir det lättare att behandla människor som problem.

Människan först

Jag kan diskutera politik, samhälle och ideologi.

Men någonstans måste vi kunna återvända till människan.

Annars har vi missat poängen.

Ingen politisk färg gör någon automatiskt god.

Ingen gör någon automatiskt ond.

Handlingarna får tala.