KAPITEL 26 · SMÄRTAN INGEN SER
Det finns smärta som får ett gips, ett bandage eller ett tydligt röntgensvar.
Och så finns det smärta som följer med genom dagen utan att omgivningen kan se den.
Den senare kräver ibland en märklig sorts dubbelarbete.
Först ska man leva med smärtan.
Sedan ska man hantera andras föreställningar om den.
Inte en förkylning
Det svåraste är inte alltid själva smärtan.
Ibland är det människor som beter sig som om det handlar om en tillfällig förkylning.
Som om lite vilja, ett skämt eller ett snabbt råd skulle göra allt enkelt.
De vet inte bättre.
Ibland är det enda jag orkar göra att hålla med och gå vidare.
Den osynliga kalkylen
Varje vardag innehåller en kalkyl som ingen annan ser.
Hur mycket orkar händerna i dag?
Vad måste göras?
Vad kan vänta?
Vad kostar den här enkla uppgiften i energi?
Det som ser litet ut utifrån kan vara dagens stora prestation.
Inte kuvös
Jag tänker inte lägga mig som ett offer i en kuvös och låta livet passera utanför glaset.
Det betyder inte att jag förnekar smärtan.
Det betyder att den inte får ensam bestämma min identitet.
Jag är en människa med smärta.
Inte smärtan med ett namn.
Att bli förstådd är inte ett krav
Jag uppskattar människor som försöker förstå.
Men jag behöver inte längre kräva förståelse från alla.
Om någon verkligen vill lyssna kan vi prata.
Om någon redan bestämt sig är det bättre att spara kraften till något som faktiskt ger liv tillbaka.
© 2026 Mauritz Stenson