KAPITEL 34 · GITARREN SOM ALDRIG BAD OM NOTER
Jag spelar gitarr på gehör.
Det passar mig ganska bra.
Jag har aldrig behövt att allt ska stå utskrivet framför mig innan jag vågar börja.
Jag lyssnar.
Prövar.
Flyttar ett finger.
Hör om det blev rätt.
Musiken har på det sättet liknat mycket annat i mitt liv.
Jag har ofta fått hitta vägen medan jag redan gått på den.
Örat före papperet
Noter kan beskriva musik.
Men musiken finns inte bara där.
Den finns i frasen.
I pausen.
I hur en ton landar efter den förra.
Jag har alltid varit mer intresserad av hur det låter än av om någon annan hade skrivit samma väg på ett papper.
Att våga spela fel
Att spela på gehör kräver att man accepterar feltonen.
Den kommer.
Sedan korrigerar man.
Det är en ganska bra livslektion.
Om rädslan för fel ton blir större än lusten att spela blir det väldigt tyst.
Kroppen och musiken
När händerna inte alltid samarbetar som förr förändras också sättet man förhåller sig till ett instrument.
Det kan göra ont på mer än ett sätt.
Men relationen till musiken försvinner inte bara därför att kroppen sätter nya gränser.
Musiken hittar andra vägar.
Lyssna först
Jag tror att mycket börjar där.
Lyssna först.
Spela sedan.
Det gäller gitarren.
Det gäller människor.
Och ganska ofta gäller det livet.
© 2026 Mauritz Stenson