Ur Här och nu · Kapitel 38
Varför jag skriver
Jag skriver inte för att bli ihågkommen. Det vore ett märkligt mål.
Jag skriver därför att vissa saker behöver få lämna huvudet och bli synliga. Minnen. Frågor. Människor. Sådant jag förstått för sent. Sådant jag fortfarande inte förstår.
När jag skriver kan jag lägga det framför mig och titta på det.
För den som läser
Kanske kommer någon att känna igen sig. Inte i Chile. Inte i Sverige. Inte i detaljerna. Utan i känslan av att söka ett hem, att stå utanför, att bära något osynligt eller att försöka förstå vem man blivit.
Om en enda människa läser och känner att hon inte är ensam i den känslan, då har texten redan gjort något viktigt.
Mauritz Stenson · Utdrag ur Här och nu