KAPITEL 39 · MIN BERÄTTELSE SKA UT
Det finns en punkt då man måste sluta säga att man ska göra något och faktiskt börja göra det.
För mig har den punkten kommit.
Jag har burit berättelser länge.
Några som minnen.
Några som låtar.
Några som meningar jag återkommit till i huvudet utan att veta var de skulle hamna.
Nu börjar de hitta sin plats.
Stories in Music
Jag har förstått att boken och musiken inte är separata världar.
De kommer från samma källa.
En låt kan bära känslan från ett kapitel.
Ett kapitel kan berätta det som en låt bara antyder.
Stories in Music blev därför mer än ett namn.
Det blev ett sätt att hålla ihop allt.
När hemsidan gick live
När mauritzstenson.se gick live var det på ett sätt en liten sak.
En adress på internet.
Men för mig betydde det mer än så.
Plötsligt fanns en plats där musiken, berättelserna och tankarna kunde mötas.
Inte som ett monument.
Som en dörr.
Inte gömma sprickorna
Jag vill inte bygga en berättelse där allt ser perfekt ut i efterhand.
Det är inte den bok jag vill skriva.
Sprickorna får synas.
Ärren får finnas.
Humorn får störa allvaret.
Kärleken får vara vardaglig.
Smärtan får vara verklig utan att bli huvudpersonen.
Med båda fötterna i betong
Jag har sagt att jag står här med båda fötterna gjutna i betong.
Inte för att jag är fast.
För att jag inte tänker flytta på mig för att göra någon annan bekväm.
Ingen ska dölja sprickorna.
Ingen ska skriva om min historia till något mer lättsmält.
Jag berättar den själv.
Här är jag
Här är jag.
Inte färdig som människa.
Inte färdig med att lära mig.
Inte säker på allt.
Men fast besluten om en sak:
Min berättelse ska ut.
Den behöver inte göra mig större.
Den behöver bara vara sann mot den människa jag varit, den jag är och den jag fortfarande håller på att bli.
© 2026 Mauritz Stenson