KAPITEL 23 · ETT HEM FULLT AV LIV
Ett perfekt hem har aldrig intresserat mig särskilt mycket.
Jag föredrar ett levande.
Ett hem där någon skrattar, någon letar efter något, en hund är i vägen, en papegoja har synpunkter och någon förmodligen borde ha plockat undan för en halvtimme sedan.
Det är inte alltid lugnt.
Men det är liv.
Ordning och kaos
Jag uppskattar ordning.
Livet delar inte alltid min uppskattning.
När människor och djur lever tillsammans uppstår kaos. Saker hamnar fel. Planer ändras. Någon behöver något precis när man tänkt sätta sig.
Det kan göra mig tokig.
Och jag skulle sakna det direkt om huset blev helt tyst.
Vardagens värde
De stora ögonblicken får fotografier.
Vardagen får sällan det.
Ändå är det där nästan hela livet finns.
Måltiderna.
Småpratet.
Irritationen.
Skratten.
Hundpromenaderna.
Det är sådant jag i dag värderar högt.
Trygghet
Ett hem ska inte vara en utställning.
Det ska vara en plats där människor kan sänka axlarna.
Där man får vara trött.
Där man får vara glad.
Där man ibland får vara ett pain in the ass och ändå veta att man hör till.
Det jag sökte
När jag var yngre trodde jag att hem var något man hittade.
Nu tror jag att det är något man bygger.
Dag efter dag.
Måltid efter måltid.
Bråk efter försoning.
Skratt efter skratt.
Till slut står det där.
Inte perfekt.
Men vårt.
© 2026 Mauritz Stenson