KAPITEL 12 · CHILE SOM FÖLJDE MED
Jag lämnade Chile.
Chile lämnade aldrig helt mig.
Det är skillnad.
Ett land är inte bara marken man går på. Det är barndomens ljud, människors röster, mat, temperatur, konflikter, minnen och sådant kroppen registrerar långt innan man förstår att man kommer att sakna det.
När jag kom till Sverige hade jag inget bagageutrymme stort nog för ett helt land.
Ändå följde det med.
Barndomens land
Chile för mig är inte en turistbroschyr.
Det är platsen där min berättelse började.
Där jag föddes 1968.
Där jag var barn innan politik, vuxenbeslut och omständigheter gjorde att livet tog en annan riktning.
Barndomens platser förändras med tiden, men i minnet fortsätter de leva i sin egen version.
Det politiska och det personliga
Politik kan låta abstrakt när människor diskuterar den på avstånd.
För ett barn kan politik betyda att en familj förändras.
Att någon måste lämna.
Att en framtid som verkade självklar plötsligt inte längre finns.
Jag lärde mig tidigt att stora samhällsbeslut alltid landar någonstans i enskilda människors kök och sovrum.
Ingen romantisering
Jag behöver inte göra Chile perfekt för att älska det.
Kärlek till ett land är inte blindhet.
Jag kan bära värme och kritik samtidigt.
Det gäller Chile.
Det gäller Sverige.
Det gäller människor också.
Det som följde med
Chile följde med i mitt språk.
I humorn.
I temperamentet.
I sättet att reagera på vissa saker.
Och kanske i behovet av att aldrig låta någon annan bestämma hela sanningen om vem jag är.
Jag lämnade landet som pojke.
Men en del av pojken stannade där.
Och en del av Chile reste vidare med mig.
© 2026 Mauritz Stenson