KAPITEL 40 · HÄR ÄR JAG
Här är jag.
Det är kanske den enklaste meningen i hela boken.
Och samtidigt den som tagit längst tid att kunna säga utan tillägg.
Inte:
här är jag om ni godkänner mig.
Inte:
här är jag trots allt som hänt.
Bara:
här är jag.
Båda fötterna
Jag har sagt att jag står med båda fötterna gjutna i betong.
Det är en bild jag fortfarande tycker om.
Inte därför att jag vill fastna i det förflutna.
Utan därför att jag vägrar låta någon flytta mig för att dölja de sprickor vi kallar ärr.
Ingen slutgiltig etikett
Jag är inte bara Chile.
Inte bara Sverige.
Inte bara smärta.
Inte bara musik.
Inte bara pappa, make, vän eller författare.
Alla orden kan vara sanna och ändå inte räcka.
Det får de lov att inte göra.
Berättelsen är min
Andra får tycka om den.
Ogilla den.
Ifrågasätta den.
Känna igen sig eller inte känna igen sig alls.
Men berättelsen är min att bära och min att berätta.
Det var hela poängen.
Fortfarande här
Så här står jag.
Med kärleken.
Med djuren.
Med musiken.
Med humorn.
Med det som gör ont och det som gör livet värt att vakna till.
Jag har sökt ett hem.
Jag har byggt ett.
Jag har blivit ett för mig själv.
Här är jag.
Och jag tänker stanna.
© 2026 Mauritz Stenson