← Om boken

Mauritz Stenson · Slutmanus

Här och nu

Osynliga ärr. Ett öppet hjärta. Ett liv.

KAPITEL 31 · DE DAGAR JAG INTE ÄR STARK

Det finns en risk med att bli känd som den som klarar sig.

Människor slutar fråga.

Och man själv kan börja tro att man alltid måste leva upp till rollen.

Jag gör inte det längre.

Det finns dagar då jag inte är stark.

Då får det vara så.

Ingen föreställning

Jag vill inte spela hjälte i mitt eget liv.

Det är tröttsamt nog att leva det.

Om jag har ont behöver jag inte samtidigt leverera en inspirerande berättelse om hur bra jag hanterar det.

Att få vara trött

Trötthet är inte ett karaktärsfel.

Ibland är kroppen slut.

Ibland huvudet.

Ibland båda.

Att erkänna det kan vara mer vuxet än att pressa sig tills ingenting fungerar.

Be om utrymme

Jag blir fortfarande inte alltid bra på att be om det jag behöver.

Men jag försöker.

En stund.

Tystnad.

Hjälp.

Att någon annan tar över något praktiskt.

Det är inte nederlag.

Det är samarbete.

Nästa dag

En dålig dag behöver inte få skriva nästa.

Det är en av de viktigaste sakerna jag lärt mig.

Jag behöver inte avgöra hela livet när kroppen och huvudet är som tröttast.

Ibland räcker det att avsluta dagen.

Och börja om på morgonen.