KAPITEL 24 · ATT VÄLJA MÄNNISKAN
Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att dela upp människor i vinnare och förlorare.
Livet är för komplicerat för det.
En människa kan vara stark på morgonen och fullständigt slut på kvällen. Hon kan lyckas med något stort och samtidigt kämpa med något som ingen annan ser. Hon kan fatta ett dåligt beslut utan att vara en dålig människa.
Jag har mött människor i många olika situationer i livet. Och ju fler jag har mött, desto mindre säker har jag blivit på rätten att döma dem snabbt.
Bakom det vi ser
Vi ser en handling och tror att vi känner människan.
Vi hör en mening och tror att vi känner hela hennes historia.
Men nästan alltid saknas något.
Bakgrunden.
Rädslan.
Sorgen.
Det som hände innan hon kom in genom dörren.
Det betyder inte att allt ska ursäktas. Människor måste ta ansvar för sina handlingar.
Men ansvar och förståelse är inte motsatser.
Jag kan säga att något är fel och samtidigt vilja förstå hur människan hamnade där.
Att bli ihågkommen
Jag vet hur det känns att inte bli inkluderad och ihågkommen.
Den känslan sitter kvar.
Kanske är det därför jag själv försöker komma ihåg människor. Inte bara dem som hörs mest eller tar störst plats.
Också den tysta.
Den besvärliga.
Den som verkar stå lite för långt från resten.
Man behöver inte rädda världen för att förändra en stund i en annan människas liv.
Ibland räcker det att visa att man såg henne.
Respekt är inte svaghet
Jag tror på respekt.
Men respekt betyder inte att låta människor gå över en.
Jag kan sätta en gräns och fortfarande behandla någon mänskligt.
Jag kan säga nej utan att förnedra.
Jag kan vara arg utan att göra den andra människan mindre värd.
Det låter enkelt när man skriver det.
I verkligheten kräver det arbete.
Särskilt när man själv blivit sårad.
En mänsklig ras
Jag återkommer hela tiden till samma tanke.
En mänsklig ras.
Inte därför att våra olikheter ska försvinna.
Utan därför att människovärdet måste komma före dem.
Jag vill kunna möta en människa och vara nyfiken på vem hon är innan jag frågar vilken grupp hon tillhör.
Det är ingen stor teori.
Det är bara mitt sätt att försöka leva.
Mitt val
Jag har sett tillräckligt mycket hårdhet för att veta att jag inte vill bidra med mer av den än nödvändigt.
Jag lyckas inte alltid.
Jag kan bli förbannad. Jag kan vara envis. Jag kan säga saker med en skärpa som märks.
Men under allt det finns ett val jag försöker göra om och om igen:
att se människan.
Inte etiketten.
Inte ryktet.
Inte kategorin.
Människan.
Det är inte alltid lätt.
Det är just därför det är ett val.
© 2026 Mauritz Stenson