KAPITEL 5 · FADERN SOM GICK VIDARE
Det finns relationer där det som inte händer kan väga lika tungt som det som händer.
Min pappa gick vidare med sitt liv.
Jag skriver inte det för att förenkla honom till en skurk i min berättelse.
Människor är mer komplicerade än så.
Men för ett barn spelar det mindre roll hur komplicerad den vuxnes förklaring är.
Barnet känner frånvaron.
Tomrummet
Frånvaro har sin egen form.
Den syns inte som ett föremål i ett rum, men den påverkar ändå hur rummet känns.
Det som saknas blir något man förhåller sig till.
Ibland med frågor.
Ibland med ilska.
Ibland genom att sluta fråga.
Att inte skriva om historien
Det vore lätt att i efterhand skapa en tydlig berättelse med hjältar och skyldiga.
Livet har sällan varit så välorganiserat.
Jag kan beskriva vad frånvaron gjorde med mig utan att påstå att jag känner varje tanke hos den som var borta.
Det är tillräckligt.
Vad en far lämnar
En förälder lämnar inte bara det han gör.
Han lämnar också det han inte gör.
De samtal som aldrig blev av.
De frågor som inget svar fick.
Och ibland en beslutsamhet hos barnet att själv försöka göra annorlunda när det blir vuxet.
Att äga sitt liv
Jag kan inte ändra min barndom genom att förstå den bättre.
Men jag kan bestämma hur stor plats frånvaron ska få i resten av mitt liv.
Jag är formad av det som hände.
Jag är inte dömd av det.
Det är en skillnad jag har arbetat länge för att förstå.
© 2026 Mauritz Stenson