KAPITEL 25 · HÄR OCH NU
Jag tänker inte särskilt mycket på morgondagen när jag går och lägger mig.
Inte därför att jag saknar drömmar.
Inte därför att jag gett upp framtiden.
Tvärtom.
Jag har bara lärt mig att den enda dag jag faktiskt kan leva är den som pågår.
Den perfekta dagen kommer inte
Vi skjuter gärna upp livet.
När jag får mer tid.
När kroppen känns bättre.
När ekonomin ordnar sig.
När barnen blir större.
När arbetet lugnar ner sig.
Sedan.
Men ”sedan” är ett märkligt ord.
Det kan hålla en människa väntande i åratal.
Jag vill inte vänta på livet.
Jag vill vara med medan det händer.
Smärtan får finnas
Jag lever med sådant som påverkar min vardag och som andra inte alltid kan se.
Jag tänker inte låtsas att det är enkelt.
Det vore lika falskt som att låta det definiera allt.
Smärtan får finnas.
Men den får inte ensam skriva manus.
Det finns fortfarande kaffe eller te som ska drickas, djur som vill ha uppmärksamhet, människor att älska, musik att lyssna på och dumheter att skratta åt.
Livet väntar inte tills kroppen är färdig med sina protester.
Glädjen i det lilla
Jag tror att vi ibland gör glädjen för komplicerad.
Vi väntar på de stora ögonblicken.
Men livet består mest av de små.
En hund som gör något fullständigt idiotiskt.
En papegoja som bestämmer sig för att kommentera tillvaron.
Ett samtal som spårar ur i skratt.
En låt som träffar rätt.
En hand på ens axel.
Det är inte mellanrummen mellan livet.
Det är livet.
Ingen garanti
Jag vet inte hur många morgondagar jag har.
Ingen av oss vet.
Det är inte en mörk tanke för mig.
Det är en påminnelse.
Jag vill inte använda dagens timmar till att oroa mig sönder över timmar jag ännu inte fått.
Jag planerar.
Jag hoppas.
Jag drömmer.
Men jag lever här.
Här står jag
Här och nu.
Med det som gör ont.
Med det som gör mig lycklig.
Med misstagen.
Med kärleken.
Med sprickorna.
Med skratten.
Jag behöver inte vänta tills livet blir perfekt för att börja leva det.
Perfektion har aldrig varit mitt mål.
Äkthet kommer närmare.
Så om någon frågar mig när jag tänker börja leva det liv jag vill leva är svaret enkelt:
Jag har redan börjat.
Det händer just nu.
© 2026 Mauritz Stenson