KAPITEL 44 · ATT LEVA UTAN FACIT
När jag var yngre trodde jag nog, som många andra, att vuxenlivet så småningom skulle kännas färdigt.
Man skulle förstå hur allt fungerade.
Fatta rätt beslut.
Veta vad man gjorde.
Det var en charmig missuppfattning.
Ju äldre jag blivit, desto tydligare har det blivit att livet inte delar ut något facit.
Beslut med ofullständig information
Vi väljer medan vi fortfarande saknar fakta.
Vi älskar människor utan garanti.
Vi flyttar.
Stannar.
Säger ja.
Säger nej.
Och först långt senare ser vi konsekvenserna.
Det är inte ett misslyckande i systemet.
Det är själva systemet.
Misstag
Jag har gjort misstag.
Några små.
Några större.
Jag tänker inte låtsas något annat.
Det viktiga för mig är inte att skriva om historien så att jag alltid framstår klok.
Det viktiga är vad jag gjorde efteråt.
Ingen får öva först
Det finns ingen generalrepetition för ett liv.
Första gången man blir barn är den enda.
Första gången man blir förälder är den riktiga.
När något går sönder får man försöka förstå medan man redan står mitt i det.
Det borde göra oss lite mindre dömande mot varandra.
Tillräckligt
Jag behöver inte längre fatta perfekta beslut.
Jag försöker fatta hederliga.
Med den kunskap jag har.
Med respekt för människorna omkring mig.
Och med beredskap att ändra riktning när jag inser att jag gått fel.
Det är kanske det närmaste ett facit jag kommer.
© 2026 Mauritz Stenson