KAPITEL 30 · RÄTTEN ATT VILA
Jag har varit dålig på att se vila som något legitimt.
Det är lätt att tänka att vila är det man gör när allt annat är klart.
Problemet är att allt annat nästan aldrig blir klart.
Det finns alltid något mer.
Ett samtal.
Ett projekt.
Något praktiskt.
Någon som behöver något.
Kroppen bryr sig inte alltid om den listan.
Vila är inte lathet
Lathet och återhämtning är inte samma sak.
Det borde vara självklart.
Ändå kan en människa känna skuld för att kroppen kräver paus.
Jag försöker bli bättre på att lyssna innan kroppen måste skrika.
Det osynliga arbetet
Att leva med smärta kostar energi även när man ser stilla ut.
Det är en märklig sak att förklara.
Man kan ha gjort nästan ingenting och ändå vara utmattad.
Utifrån ser det kanske tomt ut.
Inuti har systemet arbetat hela dagen.
Ingen ursäkt
Jag behöver inte be om ursäkt för varje paus.
Det betyder inte att jag slutar ta ansvar.
Det betyder att jag försöker fortsätta fungera längre än till nästa timme.
Att vila mitt i livet
Vila är inte ett stopp utanför livet.
Den är en del av livet.
En stund då kroppen får komma ikapp.
En stund då huvudet får tystna.
Sedan kan jag resa mig igen.
Inte som en ny människa.
Som samma människa, med lite mer kraft.
© 2026 Mauritz Stenson