← Om boken

Mauritz Stenson · Slutmanus

Här och nu

Osynliga ärr. Ett öppet hjärta. Ett liv.

KAPITEL 37 · ONE HUMAN RACE

One Human Race.

Tre ord.

För mig har de blivit en sammanfattning av mycket jag försökt förstå under ett helt liv.

De betyder inte att vi är likadana.

Vi är uppenbart olika.

Vi kommer från olika platser, talar olika språk, tror på olika saker och bär olika erfarenheter.

Men under allt det finns något som borde väga tyngre.

Människan.

Olikhet är inte hot

Jag vill inte ha en värld där alla tycker samma.

Det skulle dessutom vara outhärdligt tråkigt.

Olikhet kan göra oss klokare.

Problemet börjar när skillnaden används som bevis för att någon annan är mindre värd.

Grupper och individer

Grupper kan hjälpa oss förstå mönster.

Men de får aldrig ersätta individen.

Så fort jag tror att jag vet vem du är enbart därför att jag vet varifrån du kommer, vad du tror på eller vilken grupp andra placerar dig i, har jag slutat vara nyfiken.

Ett hjärta

One Heart.

Det är inte sentimentalitet för mig.

Det är en påminnelse om att människor i grunden känner igen mer hos varandra än vi ibland vill erkänna.

Rädsla.

Kärlek.

Sorg.

Hopp.

Behovet av att höra till.

En berättelse

One Story betyder inte en enda historia.

Det betyder att våra historier hänger ihop.

Jag berättar min.

Någon annan berättar sin.

Och någonstans mellan dem kanske vi upptäcker att gränserna vi byggt inte är lika absoluta som vi trodde.

One Human Race.

One Heart.

One Story.

Det är inte en slogan jag vill trycka på världen.

Det är en riktning jag försöker gå i.