KAPITEL 46 · RÄTTEN ATT SÄGA NEJ
Jag tror mycket på medmänsklighet.
Men jag tror också på ordet nej.
Det ena fungerar dåligt utan det andra.
Om jag aldrig får sätta en gräns blir hjälpsamhet till självutplåning. Om jag alltid sätter gränsen före människan blir självständighet till kyla.
Balansen är inte enkel.
Men jag har lärt mig att ett tydligt nej ibland är mer respektfullt än ett motvilligt ja.
Nej utan förnedring
Man kan säga nej utan att göra någon liten.
Det är en konst.
Jag behöver inte vinna en diskussion för att sätta en gräns.
Jag behöver bara vara tydlig med var min går.
När människor tar mer än de ger
Det finns relationer där balansen försvinner.
En människa ger.
Den andra tar.
Och eftersom givandet en gång började av kärlek eller ansvar är det lätt att fortsätta långt efter att det blivit skadligt.
Att bryta ett sådant mönster kan kännas brutalt.
Ibland är det nödvändigt.
Respekt för mig själv
Jag talar ofta om respekt för andra.
Men respekt som bara går utåt är inte komplett.
Jag måste också behandla mig själv som någon vars tid, kropp och gränser har värde.
Det tog mig inte en eftermiddag att lära mig.
Ett helt ord
Nej behöver inte alltid en roman efter sig.
Det är svårt för människor som är vana att förklara sig.
Men ibland räcker det.
Nej.
Inte för att jag hatar dig.
Inte för att jag är kall.
Utan därför att också jag måste få stå kvar i mitt eget liv.
© 2026 Mauritz Stenson